OneDirection FanFiction

Mitt uppe i spelomgången öppnades kupédörren och Hannah, Liam och Bret steg in. Återigen blev alla tysta.
- Uhhm, Sophie och Harry kan jag prata med er? sa Bret med en lätt nervös blick. Förmodligen för att alla stirrar på honom just nu, tänkte ja.
-Ja! Utbrast Sophie och drog snabbt med sig Harry ut ur kupén.
______________________________________________________________________________



Brets perspektiv:

Väntade de på att jag skulle säga något? Glöm det, om någon skulle bryta tystnaden så var det dem. Sophie satt och kollade ner på sina fötter medans Harry tittade ut genom fönstret. För sjutton!

- Alltså… errhm…  Soph..

Jag visste inte hur jag skulle avsluta meningen, men jag kollade bort mot Sophie, som nu mötte min blick. Ord behövdes inte, hon visste att jag skämdes och var ledsen för innan.

- Bret, vi ville berätta! sa hon, vi ville bara inte distrahera dig under Bootcamp! Erkänn att du skulle gått runt och surat hela dagen om vi hade berättat!!

Jag var tvungen att dra på mungiporna, Sophie kände mig alldeles för väl.
- Och detta var ett bättre sätt tyckte ni? Jag kunde se både Sophie och Harry slappna av när de hörde humorn i min röst.

- Det var ju inte precis meningen att det skulle gå till så där, sa Harry.
Han såg lite skamsen ut.

- Måste jag dra hela snacket med dig nu? Det där ”om du sårar henne så skadar jag dig”?
- BRET! Utropade Sophie. Både jag och Harry skrattade åt hennes rodnande kinder.
- Okej, Okej!
- Så vi är okej..? Vänner?  Frågade Harry mig försiktigt.
- Visst Styles! Vänner!

Han log sitt stora leende och vi reste oss upp allihopa, vi tänkte att det var bästa att gå tillbaka till kupén eftersom att Harry och killarna snart skulle hoppa av- de skulle ju allihopa spendera några dagar hos Harry.

Harrys perspektiv:

- Hallå Harry! Bor du verkligen här? Zayn vakna vi är framme!
Louis hoppade glatt upp från sitt säte och klistrade sig mot rutan.
Niall, som hade vaknat av allt ljud, kollade trött ut genom fönstret.

- Nej, här kan han ju inte bo, det är ju inte ens en stad! Vad finns här, typ två hus?
- Ha Ha.. Välkomna till Holmes Chapel allihopa! svarade jag honom och reste mig upp för att ta min väska uppe på bagagehyllan.

Alla drog med sig sina stora väskor ut på perrongen. Jag dröjde mig kvar för att kunna säga hejdå till Sophie ifred, och till och med Bret verkade förstå att vi ville ha lite tid ensamma.

- Jag kommer sakna dig Harry! Sa Sophie, och jag kunde se att hon inte hade långt till tårarna.
- Jag kommer att sakna dig tusen gånger mer! Lova att du ringer mig varje dag!
Hon log svagt och nickade till svar.

Jag drog in henne i en varm kram och viskade i hennes öra:
- Vi ses snart, okej?
- Absolut! sa hon och hon böjde upp nacken för att möta min blick. Jag gav henne en lång kyss innan vi båda gick ut på perrongen.

Sophie sa hejdå till resten av killarna, eller ja – alla utom Louis, som stod med Hannah lite längre bort. Hannah skulle ju åka vidare tillsammans med Sophie och Bret - hon skulle hem till Doncaster igen.

När tåget rullade ut från perrongen stod vi alla och vinkade ända tills det bara var en liten prick långt där borta. När skulle jag få träffa Soph igen?

____________________________________________________________________________

Förlåt för dålig uppdatering denna helgen, har varit i växjö, samt ett väldigt kort kapitel - men jag kände att jag ville få ut något! Sitter och skriver på nästa just nu, så det kommer väl antagligen om inte fullt så lång tid!