OneDirection FanFiction

Plötsligt hörde jag en till knack på dörren, hårdare den här gången.
- Hey Harry! Vill du hitta på något?
Vi stelnade båda till när vi hörde Brets röst utanför dörren.
- Jag gick till Sophies rum, men hon var inte där – har du sett henne förresten? fortsatte han.
- Ehhhhm, nej jag vet inte var hon är! Ropade jag som svar.
- Hmm okej, men ville du hitta på något eller?
Jag hörde dörren öppnas och vi insåg med fasa att vi hade glömt låsa dörren efter oss.

______________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:
Vi kunde höra Brets steg komma genom den stora sviten. Innan jag hann reagera flög Sophie upp och sprang iväg bort mot badrummet. På vägen snappade hon upp sitt linne som låg bredvid oss på sängen. Hon vände sig i dörren och satte tyst ett finger mot sina läppar. Jag nickade som svar, jag skulle inte säga något. Hon försvann in till badrummet och låste dörren efter sig.
Några sekunder senare kom Bret in i rummet. Jag låg fortfarande kvar på sängen.
- Stupade du direkt när du kom hem igen eller?
Jag mumlade något till svar.
Bret kom fram och satte sig bredvid mig. Vi pratade lite om dagen, eller ja – Bret pratade, och jag kom mest med korta svar. Bret verkade märka att jag var lite disträ, för helt plötsligt sa han:
- Harry har det hänt något? Du har betett dig konstigt hela dagen.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Ja, jag är ju tillsammans med Sophie, din bästa kompis, fast vi håller det hemligt för dig. Det var antagligen inte ett jättebra svar, så jag bestämde mig för att spela oförstående och ryckte bara på axlarna.
Då fick Bret plötsligt syn på något bakom mig. Han höjde på ögonbrynen.
- Harry..? du är såå busted! Sa han och började asgarva.
Jag, som inte fattade vad det roliga var, vände mig om och mitt hjärta stannade nästan när jag såg vad det var som Bret hade fått syn på..
Slängd över sänglampan hängde Sophies behå…

Sophies perspektiv:
Jag stod med örat klistrat mot badrumsdörren och lyssnade på vad som hände där ute i rummet. Plötsligt hörde jag Brets höga skratt:
- Har du haft en tjej här inne Styles? Hon glömde nog något, hahaha!
Jag stelnade till där jag stod inne på badrummet.. herregud, behån!! Jag hade inte tänkt på den när jag flydde in till badrummet, utan bara tagit på mig mitt linne i farten.
- Eh.. Alltså, ja.. men..
Harry visste uppenbarligen inte vad han skulle svara på Brets fråga.
Åh, hur kunde jag vara så dum? Stackars Harry, som var försatt i denna situationen.
Jag stod tyst kvar på mitt gömställe och hoppades innerligt att Bret inte skulle få för sig att gå in på badrummet.

Efter kanske tio minuter lyckades Harry övertyga Bret om att de borde gå till hans rum istället. Först när jag hörde dörren stängas efter dem vågade jag låsa upp badrumsdörren och gå ut. Jag var antagligen tvungen att skynda mig tillbaka till mitt rum – eftersom att jag var ganska så säker på att Bret och Harry skulle gå dit.
 Jag letade snabbt upp min behå – som låg slängd över sänglampan.
.. Klassiskt, tänkte jag och suckade.

Jag tog på mig den, och gick sedan ut ur Harrys rum.
Efter att ha sett till att rumsdörren låst sig efter mig gick jag bort mot hissarna. Jag såg att jag fick många konstiga blickar från folk som jag mötte, och konstaterade att det antagligen var för att jag bara hade på mig pyjamasshorts och ett linne.

Jag ångrade nästan att jag inte hade tagit på mig en av Harrys alla hoodies..

När jag kom tillbaka in i mitt rum igen slängde jag mig på soffan och tänkte över vad som faktiskt precis hade hänt. Jag och Harry hade, jaa.. vi hade gått betydligt längre än vi gjort innan, och sen hade Bret kommit.. Jag gömde händerna i huvudet, det där var alldeles för nära ögat!

Brets perspektiv:
Jag tog en bit av min frukost macka och tittade upp på Harry som satt mitt emot mig vid ett litet bord i hotellresturangen.

- Kom igen! Vem är det? tjatade jag.
Ända sedan igår kväll när jag hade hittat behån på Harrys rum hade jag försökt ta reda på vem den tillhörde. Men Harry sa inte ett ord. Han bara vred på sig i stolen och såg besvärad ut.

- Är det någon av de andra sökande? ÄR DET CHER??! fortsatte jag. Jag visste att Cher och Harry hade lärt känna varandra lite efter vår första audition, men inte om det var mer än så.

- NEJ! utropade Harry förskräckt, vi är bara vänner! Plus att Cher har ju för sjutton en pojkvän!

- Varför vill du inte berätta? jag lovar att inte döma dig – även om det är hon den där lättfotade tjejen som alltid hänger efter dig, vad heter hon nu??
Ända sedan Bootcamp hade börjat hade någon jobbig, blod brud hängt efter Harry som något jävla plåster. Jag visste inte hur han stod ut om jag skulle vara ärlig.

- Josie, suckade Harry.

- ÄR DET HON?!!

- NEEJ!
Precis då kom Sophie och satte sig vid vårt bord. Harry såg lättad ut, som om detta betydde att utfrågningen skulle sluta. Så lätt skulle herr Styles inte komma undan, tänkte jag ondskefullt. Jag lutade mig fram mot Sophie.
- Har du hört det senaste? Vår gode vän Harry här hade det mysigt med en tjej på sitt rum igår!

Sophies perspektiv:
Jag stelnade till lite, och mötte Harrys blick. Hans gröna ögon borrade sig in i mina, och jag rodnade lätt. Han skakade långsamt på huvudet – som för att försäkra mig om att han inte berättat något. Jag bröt ögonkontakten för att Bret inte skulle bli misstänksam.
- Jaså?
Bret, som missat mitt och Harrys tysta utbyte, fortsatte oberört:
- Och han vägrar berätta vem! Jag lovar Harry, jag kommer att komma på det! Vänta bara!

__________________________________________________________________________________________

Kapitel 6! I´m on a flow, så det kommer antagligen upp ett till ikväll!
Tack för kommentarerna, sitter och ler och blir ännu mer taggad på att skriva!