I Love To See You Smile - Kapitel 8
Hur lyckades han få mig att rodna även när han inte ens var i rummet?
Jösses, jag har fallit för honom – tänkte jag, och gick för att göra mig i ordning för dagen.
_________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
- AJ!
Runt omkring mig i rummet hördes spridda skratt. Okej, jag skulle antagligen också skrattat om någon gått rakt in i en lampa. Hela dagen hade mina tankar varit spridda, av naturliga skäl..
Sophie. Bara att ligga där i sängen med henne hade fått mig att gå runt som en fåne och dagdrömma. Skärpning Styles!
Till mitt försvar så var dagdrömmar det enda sättet för mig att träffa henne under dagarna, om så än bara i huvudet.
Det var fortfarande två dagar kvar av Bootcamp, imorgon skulle vi få reda på våra resultat.
Just nu satt jag med Bret och en kille som hette Louis bakom scenen. Vi hade alla hamnat i samma grupp under dans momentet, och sen dess hängt ihop.
Redan första dagen jag lärt känna honom hade jag förstått att han var fullständigt galen.
På ett bra sätt… tror jag i alla fall. Han hade en tendens att skrika saker i mina öron och så fort han hade sett mitt lockiga hår hade han börjat kalla mig för Curly.
Med andra ord, vi hade blivigt riktigt bra vänner - Louis var en sådan person som man var tvungen att älska. Louis berättade att han kom från Doncaster, och han var här tillsammans med sin flickvän Hannah – som han hade varit tillsammans med länge.
- Hon kunde inte motstå shoppingen, haha! sade han och lutade sig tillbaka i sin stol.
- Samma här, fast ja – Soph är min bästa vän, inte tjej! Sa Bret.
Great, det hade gått hela fem minuter sen jag tänkt på Sophie – och så var Bret tvungen att påminna mig om henne.
- Hey, jag borde para ihop henne med Hannah – på så sätt slipper jag följa med henne på alla de galet långa shoppingrundorna. My feets are killing me man!
Vi skrattade åt Louis.
- Vi kanske kan hitta på något allihopa? Ikväll är vi lediga, och vi måste ju fira att vi överlevt bootcamp!
Jag blev taggad på Brets förslag, och Louis verkade inte värre. Han började hoppa upp och ner på sin stol:
- FEEST!
Senare på kvällen:
Vi stod alla fem nere i lobbyn. Louis hade presenterat oss för Hannah – en söt blond tjej. Hon var precis som Louis, omöjlig att inte tycka om.
Vi hade bestämt oss för att äta på en restaurang inte allt för långt bort från hotellet, så vi började gå ditåt.
Sophie och Hannah gick arm i arm några meter framför oss killar.
Sophie hade tagit på sig en blommig klänning som slutade mitt på hennes gyllenbruna lår. Håret flög fritt ner över ryggen när hon kastade huvudet tillbaka och skrattade åt något som Hannah hade sagt. Det hade klickat direkt mellan dem.
Väl inne på restaurangen blev vi visade till ett litet bås inne i hörnet.
Jag gled snabbt in så att jag hamnade bredvid Sophie.
När jag satt såhär nära henne kunde jag känna den svaga doften av hennes parfym, och den gjorde mig galen.
Medans vi fick våra menyer och började beställa bestämde jag mig för att det var dags för lite fult spel.
Jag lät min hand vandra ner under bordet tills den hittade vägen till Sophies knä. Jag kunde känna hur hon stelnade till bredvid mig, men brydde mig inte. Jag lät mina fingrar vandra upp för hennes lår, tills jag nådde klänningskanten. Jag hörde hur Sophie drog efter andan.
Runt omkring oss flöt konversationen på, ingen hade märkt vad som utspelade sig mellan mig och Sophie. Sophies hand letade sig också ner under bordet, och hennes fingrar flätade sig med mina. Så satt vi ända tills vår mat kom och vi behövde båda våra händer för att kunna äta.
Sophies perspektiv:
Harry gjorde mig galen. Hela kvällen hade han fått mig att känna mig som en tickande bomb, bara genom att mjukt smeka mitt lår.
Jag kunde bokstavligt talat inte stå ut längre. Jag ställde mig upp.
- Jag ska bara gå på toaletten, deklarerade jag högt.
Bret nickade mot mig och vände sig sedan tillbaka till Hannah och Louis – som var djupt inne i en konversation om en film de hade sett för några dagar sedan.
När jag gick bort från bordet vände jag mig om och gav Harry en menande blick.
*Knack Knack*
Jag hann knappt vrida upp låset på toalettdörren innan Harrys läppar mötte mina. Han drog mig nära och kysste mig hårt.
- Gud, jag har längtat efter att få göra det där, andades han när vi båda drog efter andan.
Hans händer vandrade sig ner längs med mina midja och placerade sig på mina höfter.
Jag lade armarna runt hans hals och kysste honom mjukt.
- Jag har saknat dig, viskade jag till svar.
Han placerade fjäderlätta kyssar på min hals, och fortsatte sedan att kyssa sig ner till mitt nyckelben.
Precis då slogs dörren till toaletten upp.
- Åh herregud! Förlåt! Utbrast Hannah förskräckt när hon såg oss.
Hon stängde blixtsnabbt dörren igen. Jag och Harry kollade på varandra, båda med skrämda uttryck i ögonen. Skulle hon gå rakt ut och berätta för Bret och Louis vad som hade hänt?
- Igen, hur kunde vi glömma låsa dörren igen?! Mumlade jag lågt för mig själv.
- Soph, jag vet att du inte vill berätta för Bret än. Men tänk om det bara är bra att han får reda på det..
- Inte så här! avbröt jag honom. Det var inte såhär jag hade tänkt att det skulle gå till. Jag hade haft en noga utarbetad plan, och den hade inte på långa vägar varit liknande vad som precis hänt.
- Nej, Inte så här! upprepade jag, mer bestämt denna gången.
Jag slet mig från Harrys armar och sprang efter henne.
- Hannah, vänta!
